What am I?

Fyller 36 om mindre än en vecka och vare sig jag vill det eller inte jobbar min hjärna ganska mycket med att förstå och acceptera det. Jag ska strax passera gränsen då jag hamnar närmare 40 än 30. Det kräver en och annan stund av reflektion. Och även om jag nu själv skulle lyckas ignorera det faktum att jag är medelålders, samtidigt som jag till vissa delar lever mitt liv som om jag vore 25, finns det tillfällen då det blir svårt att förneka.

För ett tag sedan hade jag förmånen att umgås en hel helg med en familj i London som har en liten femårig pojke. Vi fann varandra kvickt. Men jag upptäckte att han hade ganska svårt att få grepp om min identitet. Jag var F:s flickvän, så långt var han med. Men mer då? En av gångerna när han satt i mitt knä tittade han på mig och frågade: "are you a mum?". "Näe," svarade jag. "Do you have a baby in your tummy?" undrade han därefter. "Näe", svarade jag igen. Jag var alltså ingens mamma och hade ingen bäbis på väg. Nästa fråga var därför helt naturligt "Are you a nanny?". Det var jag ju inte heller. Då kom det lite frustrerat:"What ARE you?"

Mycket bra fråga.