Startsabotage

Igår kväll noterade jag en sak kring mitt beteende som jag inte blir helt klok på. Det handlar om när jag ser fram emot saker. Just igår var det "Studio 60 on the Sunset Strip". Såg första avsnittet förra onsdagen och fullkomligt rös av hur briljant det var. Studio 60 har samma regissör och producent som "The West Wing", samma typ av smarta dialog och stämning och inte minst; samma typ av duktiga skådespelare. När West Wing gick på måndagskvällar kunde jag inte sova efteråt eftersom handlingen gjorde mig så uppskruvad så jag fick spela in varje avsnitt och se det till helgen istället. Det tycker jag säger en del om kvalitén. (Eller så säger det en del om hur lite som behövs för att skruva upp mig).

Anyway: jag såg första avsnittet av Studio 60 förra onsdagen och har sett fram emot nästa avsnitt sedan dess. Igår var det alltså dags för andra avsnittet och flera gånger under dagen påminde jag mig själv nöjt vad som väntade. Jag gick till och med hem tidigare från en releasefest bara för att inte missa serien. Och vad händer 21:58 (två min före start)? Jo preciiiis då kommer jag på att jag borde gå och borsta tänderna. Och när jag ändå är på toan passar jag på att torka av tvättstället lite. Och plocka undan några hårspännen. Ge H mat. Och lägga fram saker jag inte fick glömma ta med till jobbet. Vilket förstås innebar att jag missade de första minuterna. Det här händer ganska ofta och jag har ingen aning om vad det säger om mig. Men ska jag få avnjuta början på tv-program och annat som jag gillar framöver verkar det som om att jag måste jobba på att se fram emot dem mindre.

Kebabost

Ibland köper jag mjukost på tub och har det på tunnbröd. Smidigt och enkelt att ta med till stranden till exempel. För ett tag sedan skulle jag köpa min sedvanliga skinkost och står i en konsumbutik när mina ögon stannar till vid texten "Milko Mjukost. Kebab". Kebab? "Yaacchh! Gross! Huuur tänkte de nu?" tänkte jag. Den kvällen stod vi i baren på Gerda och diskuterade kebabost så det stod härliga till. Diskussionsdeltagarna hånade och sågade unisont idén.

Men så gick dagarna. I och jag skulle shoppa glass och hamnade i en viss konsumbutik. Och fick syn på kebabosten. Först flinade vi. Sedan fotograferade vi den och skickade mms till den tredje diskutören från Gerda. Och sen köpte vi en tub. På hemvägen spekulerade vi i huruvida produktutvecklaren på Milko hade fått sparken för sin uppfinning. Och huruvida inköparen på Coop var kvar. Och huruvida de båda satt och väntade på sin upprättelse.

Väl hemma var vi båda mycket spända på vilken typ av smaksensation som väntade. Under tiden vi bredde osten på tunnbrödet rynkade vi ytterst skeptiskt på näsorna. Vi tog varsin tugga och det var faktiskt inte så dumt. Så pass inte-dumt att vi nog käkade tre tunnbröd var. Och när jag nu ändå hade köpt tuben var det ju dumt att inte fortsätta äta även dagarna efter. Kebabost på tub var en rätt fiffig grej ändå. Och jag har åter lärt mig att fördomar inte är bra.

Jobbchock

Nu har jag avverkat de tre första dagarna på min nya arbetsplats och jag är helt och totalt färdig. Visst var jag medveten om att det skulle vara mycket nytt men jag trodde inte att det skulle påverka mig så som det har gjort och att jag skulle bli såå utmattad. Fram tills igår kväll var jag spänd som en fiolsträng och har sovit uselt. Alla är trevliga och efter att ha haft mitt första möte med PR-byrån och min chef är jag väldigt entusiastisk över vad som väntar. Men ändå. Att det ska vara så jobbigt att hålla reda på alla nya ansikten (just nu hälsar jag på ALLA jag ser i närheten av jobbet - och på bussen - just in case det skulle råka vara någon kollega som jag inte kommer ihåg att jag har presenterats för. Saken blir inte heller lättare av att varenda människa tycks heta Eva eller Johan. Det finns ÅTTA Evor på bolaget och minst fyra Johan. Woe me!), rutiner och produkter.

På söndag kväll ska jag åka på tvådagars säljkonferens och då blir det ännu fler nya ansikten. Men samtidigt också ett tillfälle att lära känna mina närmaste kollegor lite bättre eftersom det är sociala aktiviteter inplanerade för hela måndag eftermiddag och kväll. Och det där är också en risk: eftersom jag känner mig trygg med marknadsfolket håller jag mig gärna till dem. Men de som jag borde bonda med (och det påpekar min chef hela tiden) är de jag i framtiden måste inleda nya projekt med och påverka att göra nya saker. Så ska mitt jobb bli enklare måste jag pronto se till att charma säljchefer och säljare. Vi får se. Men det känns som att jag kommer att vara hyfsat trött många många fredagar framöver.

Alltid rött, alltid rätt?

Sommaren har faktiskt varit ganska ok i Stockholm vädermässigt sedan jag kom hit. Det har varit hyfsat varmt (och eftersom det har har varit upp till 95% luftfuktighet den senaste veckan har värmen känts tropisk) och jag har inte upplevt en enda dag då det har regnat hela tiden. Men visst har det regnat. Och när det har gjort det har det varit väldigt kraftiga skurar. Som förra onsdagen då jag skulle gå ner till city för att ta en lunch med I. Jag hade klänning, flipflops och paraply. Lagom när jag kom till Humlegården öppnade sig himlen fullständigt. Jag blev blöt om fötterna och benen. Jätteblöt. Och när jag tittade ner på mina fötter såg jag att de dessutom var röda. Flipflopsen hade färgat av sig och och gjorde att fötter och tår var kräftfärgade. Och fulla med skum. Vet inte riktigt hur skummet kom in i bilden men det var väl mängden vatten (för regnet vräkte verkligen ner) som påverkade på något sätt. Det sa "tjipp tjipp" om mig när jag gick och mina fötter såg ut att producera rött skum.

Lunchen klarades av (det behövdes en del servetter för att torka av fötter och ben) och när jag skulle bege mig hemåt hoppades jag att skummandet skulle ha upphört eftersom det hade slutat regna. Icke så. Det skummade nästan ännu mer. Tjipp tjipp... Jag skulle hämta min nya fina kostym på Tiger och traskade in där samtidigt som jag hoppades att jag inte skulle lämna efter mig röda spår på det fina trägolvet. Killen i butiken hämtade kostymen och undrade ifall jag ville prova den innan jag tog hem den. Jag tittade ner på mina röda skumfötter och tackade nej.

Idag har det gått sju dagar. Och mina fotsulor är fortfarande röda.

Tyrolerkläder anyone?

Gick förbi en second hand-butik på Odengatan nyss. Med stora bokstäver på gult papper meddelar de över hela skyltfönstret att de ger 50 % rabatt på TYROLERKLÄDER. Ska bli intressant att se ifall 50 % kommer att öka till 70 %. Eller kanske till och med 90%? Antalet stockholmare i behov av dirndls och lederhosen borde ju vara ganska lätträknat.

Schampo-lobbyn wake up!

Var och klippte mig idag och det enda min nya frisör pratade om var hur sällan man bör tvätta håret. Detta gällde särskilt mig som har så torrt och sprött hår sa hon. Frisören i fråga tvättade sitt högst två gånger i veckan. Hon kände en frisör i London som inte hade tvättat sitt barr på tre år. Och själv hade hon en dotter (som jag uppfattade var runt åtta år) som hon ALDRIG hade tvättat håret på. Det räckte att skölja det i varmt vatten och vänjer man inte hårbotten vid massage och tvätt så producerar den inte heller fett menar hon.

Samma typ av resonemang kunde man läsa om i SvD för någon dag sedan. De skrev om en man som bara tvättade sitt hår i saltlösning och hade hållit på med detta i ett par år. Har människor i miljoner år klarat sig utan schampo kan väl vi det också menade han. Håret känns varken ofräscht eller illaluktande utan är bara som vanligt. Jag börjar ana ett mönster här. Och tycker att någon borde meddela schampoindustrin om att genast sända ut lite pressmeddelanden om alla positiva effekter schampo har. Annars vet jag inte hur jag ska motivera alla apdyra frisörschampon som trängs i min dusch nu. Eller ska jag fortsätta göra förändringar i mitt liv (se koffeinavbrottet nedan) och sluta tvätta håret jag också?

Koffeintiming

Idag är det elva dagar sedan jag drack min senaste kopp kaffe. Det bara blev så och nu har jag fortsatt att hålla uppe. Jag tror att jag ska börja med kaffe igen när jag blir pensionär (vilket kommer att passa finfint ihop med mina planer på att börja röka och eventuellt också knarka då) eftersom nya forskningsrön säger att kvinnor över 65 år löper mindre risk att bli senila om de dricker minst tre koppar kaffe om dagen. Fast känner jag mig själv rätt kommer det inte att dröja längre än till första arbetsdagen efter semestern innan kaffebryggaren är igång igen.

Regler är till för att följas. Kanske.

Läser på e24.se att man har hittat Hitlers skivsamling. Bland Hitlers greatest hits fanns en hoper skivor av och med judiska och ryska kompositörer. Och för några dagar sedan såg jag en dokumentär om Kreml där Stalins gamla livvakt (som för övrigt fortfarande dyrkade sin husbonde och hävdade att han var djupt missförstådd och innerst inne en superhyvens kille) berättade att Stalin var djupt troende och dagligen bad i ett litet kapell i ett hörn av Kreml. Det verkar ha varit lite si och så med efterföljandet av sina egna regler hos de gamla diktatorerna. Bristen på logik verkar i alla fall inte ha hindrat dem. Så rätt vad det är kanske jag börjar bära pippilotter en dag.

Grannar

Såg en dokumentär igår om Hermann Göring. Fick lära mig att han tog gift under Nürnbergrättegången via insmugglad tandkräm. Att hans första fru var svensk. Och att han under början på 20-talet - när han var efterlyst i Tyskland efter den misslyckade Ölkällarkuppen ihop med Hitler - bodde i Stockholm med henne. På Odengatan 23, bara några hus ifrån den lägenhet där jag bor nu. Stod och tittade länge på det huset imorse och försökte ta in att en av de ansvariga för förintelsen och andra världskriget hade sovit, ätit, skrattat, älskat och levt där. Bara några hus bort ifrån mig. Visserligen var det länge sedan. Men det är ändå en underlig tanke.

Mina tre första veckor i Stockholm

Sol i Kronobergsparken, på syrrans balkong, på Lidingö, på Ingarö. Promenader på Kungsholmen, Vasastan, Östermalm, Söder och på Djurgården. Buffalo wings på TGI Friday's, take-outs från indiern på hörnet och thailändaren tvärsöver, middagar på några av stans bästa ställen och dagar med bara frukt och havrefras. Läsning av DN, DV, DI, Rocky, pocketböcker och massvis av Schulmania, silverfisk och mikebike. Allmänbildningsbreddning via Judiska Muséet och Vasamuséet. Ohemula mängder sömn där rekordet just nu ligger på 13 timmar. Och så TV-tittande som om det inte fanns en morgondag. Normala favoriter som Frasier och CSI mixat med en snubbe som kan läsa bäbisars tankar, tanter som städar, bachelors som är prinsar, The Mom Show (sitter som klistrad, totalt utan anledning) och Thorsten Flinck som läser rysare. Jag är avkopplad.