Många gånger har jag undrat ifall jag har någon dold talang. Tänk om jag är superbegåvad inom fäktning, pilbågsskytte eller kanske bridge? Inget av det har jag provat på så man kan ju faktiskt inte veta. Men igår kväll uppdagades min specialfallenhet och jag är inte säker på att jag är så nöjd med resultatet. Så här var det:
Jag var på väg hem från en middag och steg som vanligt av tunnelbanan vid KTH. Jag hade skor med klack och det dånade bra i betongen när jag med raska fötter gick upp från tunnelbanegången. Efter en liten stund hör jag en mansröst bakom mig som säger "ursäkta mig, men jag måste bara säga att jag aldrig har hört någon som går med en sådan exakt takt som du gör. Jag har gått bakom dig några minuter och har önskat att jag hade en trumvirvel som kunde ackompanjera dina steg". Jag började skratta och undrade om inte alla människor tar sina steg i takt. "Näe", svarade killen. "Inte så exakt som du. Lita på mig, jag kan sån't här". Där har vi det alltså. Av alla gåvor man kan ha valde Gud Fader tydligen att berika mig med förmågan att gå i exakt takt. Frågan är bara vad jag ska göra nu? Kan det bli fråga om TV-uppträdanden? Världsturné? If you got it, flaunt it, sägs det ju. Men hur sjutton flauntar man gång i exakta steg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förklaringen är enkel.
Du har haft bråttom (med- eller omedvetet) och varit iklädd en snäv kort (eller halvlång) kjol. För att uppnå största möjliga hastighet har du frekvensmaximerat samtidigt som kjolen begränsat steglängden och därmed också gjort stegen lika långa.
Men liiite imponerande ändå... ;-)
Missade ju min slutpoäng, som väl är rätt given, men ändå:
Med max, dvs fast, steglängd och frekvens, så blir det ju väldigt taktfast....
Försöker herrn på något sätt påskina att jag inte skulle ha en unik talang och superbegåvning?
Kan förresten tala om att jag hade jeans på mig och ingen steglängdsbegränsande kjol.
Skicka en kommentar