Nästan-krock på Gamletull

Igår, när jag gick ut ur huset på morgonen och skulle iväg till jobbet, hann jag två steg ut från porten innan jag hörde ett "hallååååå". Jag vred huvudet åt vänster (därifrån hallået kom) och fann mig 2 cm från en äldre dams feja. Hon var uppenbarligen ute på sin morgonpromenad när jag vällde ut från dörren utan att lägga märka till henne överhuvudtaget. Jag log och försökte ursäkta mig genom att säga att det var tidigt på morgonen men det föll inte i god jord. Hon stirrade bara ilsket på mig och fnyste. Antagligen för att hon, i likhet med många andra seniorer, har varit uppe sedan gryningen och 07.30 i princip betydde lunchdags för henne. Det var bara att spankulera vidare mot bilen och hoppas att hon skulle komma över nästan-kollisionen. Och det är här vi kommer till själva orsaken till att jag är så disträ att jag inte upptäcker några hinder på vägen: förutom alla andra viktiga tankar som jag alltid tänker uppstår varje morgon - just när jag passerar ytterdörren - den stora frågan: "var ställde jag bilen?" Jag har tre alternativ och jag har aldrig en aning. Vet inte hur många gånger jag har varit övertygad om att någon har stulit min lilla darling innan jag lite skamset kommer på att "juuuuust det, igår ställde jag den i parkeringshuset". Måste försöka hitta ett system för det där. Eller så får jag bara börja se mig för innan jag mejar ner fler damer.