Varje morgon när jag går till tunnelbanan ser jag samma snubbe. Han står vid entrén till Åhléns kosmetikavdelning. Sedan i november har jag sett honom i samma outfit; blå öronlappsmössa med lapparna nerfällda, ljusblå jacka, blåjeans och kängor. Han ser inte ut att ha precis alla indianer i kanoten. Och jag tror inte att han har något jobb.
Ibland går jag förbi vid sju. Ibland kvart över sju. Ibland är klockan tjugo i åtta. Men varje morgon har han stått där. Och bara stått. Hållit koll liksom. Han borde känna igen mig vid det här laget men det ger han inget sken av. Han bara glor. Och varje dag har jag tänkt "Hur orkar han? Han kunde legat i sängen med en kopp kaffe nu och läst tidningen." Men istället stiger han upp tidigt vareviga dag för att stå vid den stängda Åhléns-entrén och och hålla koll på vad det nu är han håller koll på.
Det är bara det att idag stod han inte där. Entrén gapade tom. Och jag är lite bekymrad. Men jag försöker tänka att det bara beror på att jag var extra tidig imorse. Och att rutinen ska återgå till den normala imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar