Premiärlejon som måste jobba på sin pose

Jag var på filmpremiär igår. En riktigt stor premiär för "Himlens hjärta" med bland andra Mikael Persbrandt och Lena Endre. Det var röd matta, massvis med fotografer, vin, choklad, snittar och kindpussar.

För två veckor sedan var jag på premiären av "Morgan Pålsson". Och nästa måndag är det dags för ytterligare en premiärvisning. Den gången med efterfest. Det är inte så att jag är bjuden personligen till dessa tillställningar utan min kompis Å jobbar med distribution av film och får biljetter av sina leverantörer. Nevertheless. Jag får vara där. Och se hur det går till.

Det är en rätt kul känsla att gå in på den röda mattan och se alla fotografer med kamerorna i högsta hugg. Att de snabbt sänker ner kamerorna när de upptäcker Å och mig är en annan sak (det tar dem en halv nanosekund att upptäcka att man är ingen).

En annan kul grej är att se hur blixtsnabbt kändisarna intar sina poser för fotografering. Det är som att de alla har stått hemma och tränat in Den Perfekta Premiärbilden. De vet precis åt vilket håll de ska luta huvudena, hur de ska skjuta fram det ena benet lite och hur de ska le.

Å och jag skämtade om det förra gången; att vi borde träna in en pose ifall ifall någon skulle ta fel och faktiskt vilja ta en bild på oss. Vi var sugna på posen "rygg mot rygg med huvudena ihop" (som Julia Roberts och Richard Gere på affischen till "Pretty Woman" ungefär) och bestämde oss för att öva in den på någon fest med många drinkar framöver. Vår egen lilla Blue Steel.

Men så igår... vi hade precis tagit varsitt glas vin och stod uppe vid en trappa och tittade ner på Tommy Körberg (jag tyckte dessutom just då att det kändes som att något från snitten som vi precis hade ätit hade fastnat mellan två framtänder och försökte diskret pilla bort det med tungan) när det kommer en fram en tjej med block och penna och säger "får jag ta en bild på er?" "Eeeeh.. ja" sa vi förstås. Generade. Vi ställde upp oss, flinade för kung och fosterland och glömde allt som vi hade lärt oss om den ena foten framför den andra. Efter att fotograferandet var klart frågade journalisten var vi kom ifrån (och det var ju inte helt lätt att veta vad man skulle svara där), antecknade och gick. Så OM du nu skulle se en vimmelbild någonstans med två tjejer (den ena med persilja mellan tänderna) som står som två hösäckar och bara ser jätteglada ut så är det vi.